Bubbel
Jag har just badat bubbelbadkar.
När pappa köpte det tyckte jag att det var onödigt. Jag tycker att min pappa spenderar sina pengar fel. Så är det med det.
MEN! Nu när jag väl har testat att bada bubbelbadkar så är det fanimig en god "investering".
Först blev jag fascinerad av miljön. Tände en massa ljus och släckte ned. Gjorde mig ett glas (alldeles för stark) gin and tonic och tog upp mobilen i det övre badrummet där badkaret står.
När vattnet fyllt badkaret till en godtycklig vattennivå så slank jag ner i det. Fyfan vad skönt. På fjärrkontrollen fanns en massa knappar. Tryckte på en och blev livrädd, radion gick på, volymen var hög och basen stark, stängde genast av, haha. Sedan klickade jag på en knapp med en lampa på. Det var nog den bästa knappen. För då tändes en lampa (NÄHE????????) i badkaret och lyste upp hela mig i ett mjukt ljus i regnbågens färger. Fint som fan.
Sen! Bubbelknappen! Tog ett tag att hitta, men snart så bubblade det i ryggen och lite överallt. SKÖNT.
Smuttade (okej, svepte) min dåligt blandade dricka och låg där och funderade ett tag. Försökte att mota bort tanken av att, här ligger jag i ett bubbelbadkar och planerar inköp av en ny mobil, medan sjukt många människor håller på att dö av svält och sjukdomar. Och i krig. Usch. Det gick rätt bra att förhindra den tanken.
Låg där ett tag och inspekterade mina ben som färgades av lampljuset och bara njöt.
Ännu gladare blev jag nu, upptäckte att jag börjar klockan halv tio imorgon!
Så, hur var er söndagskväll? :P
Jävla Tityo
Hör ni också den oundvikliga likheten?
Jävla jävla Tityo. Robyn, jag älskar dig och dina sneda tänder.
Först: Robyn
Sedan: Idioten Tityo som dessutom har ett sjukt fult artistnamn.
Ner på golvet
Ett skilsmässobarns tankar, Del 1
Har börjat fundera på att flytta hemifrån ur ett nytt perspektiv nu.
Förut var det mest tankar som "bort från familjen" och "leva självständigt" som rörde sig i huvudet.
Imorse kom jag att tänka på något som jag konstigt nog aldrig tänkt på förut;
Att aldrig behöva tänka på att ha med sig laddaren till den andra föräldern varje fredag..
Att aldrig behöva tänka på "har jag verkligen rena strumpor hos pappa eller måste jag ta med mig till skolan och sen hem?" eller "det där linnet vill jag ha på tisdag nästa vecka och jag måste ha jumpabyxorna med mig till idrotten på onsdag".
Och för att inte tala om när man glömt rakhyveln hos mamma och man har idrott dagen därpå och man verkligen har lust att raka benen..
Eller när mobilen har 6% batteri kvar och laddaren är hos det andra päronet och man ska bort dagen därpå..
Eller när det spöregnar ute, cykeln är hos mamma, jag hos pappa, ingen orkar skjutsa, och man MÅSTE ha skolböckerna till dagen därpå.
Och nej, man lär sig inte att komma ihåg sådant! Inte ens efter nästan tio års "pendlande" mellan två olika hem så kommer man ihåg eltandborsten, ansiktstvätten, den bästa hårmoussen, de skönaste mjukisbyxorna eller blanketten som ska med till skolan.
Man glömmer.
Man orkar inte tänka på sådant varje fredagsmorgon, för man vet att om man börjar fundera på vad man bör ha med sig, så kommer det sluta med att skolväskan väger 10 kg (och man vill fan inte bära på en tiokilosväska en hel dag hemifrån till skolan - och från skolan hem till den andra föräldern).
Och ni kanske undrar över varför jag bara tillbringar en vecka hos den ena föräldern och inte två eller tre veckor?
Jo, jag har också funderat. Och jag har kommit fram till att det är en vanesak. Jag är van vid att få träffa min pappa och min underbara lillasyster Anna efter 7 dagar utan dem, och att förlänga tiden hos en förälder skulle kännas tungt och ovant.
Och ni kanske också undrar över om det inte blir jobbigt att byta så ofta, och jo det blir jävligt jobbigt. Man hinner aldrig landa och jag hinner aldrig börja känna mig riktigt trygg och hemmastadd i ett hem innan det är dags att ta mitt pick och pack till nästa hem.
Det är jobbigt. Och fördelarna med två hem känns ganska få. Papper hit och papper dit, säg till pappa att det är föräldramöte då, och säg till mamma att Emilias basketavgift är så många kronor, det är mycket att komma ihåg för en redan överfull hjärna matad med för mycket info.
Ett eget hem - egna regler.
Öppna dörrar till alla rum, färg överallt, MIN konst på väggarna, MIN musik i högtalarna, och MITT liv.
Jag längtar varje dag.
Nrj in the.. park.
Sällskapet var dock fint och min kväll avslutades med en visit hos Hanna + Wille och vinkning från ett fönster.
God natt.
Leffe
Idag när vi var i Stockholm så skådade jag denna lapp och tog ett kort i farten som jag gillar jättemycket nu.
Bilder från igår och idag.
SHIT vilken kväll. Ganska annorlunda.
Och utan att överdriva så är jag så trött så jag skulle kunna somna med huvudet på tangentbordet så att mitt inlägg skulle se ut ungefär så här:
"nbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbb dffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffköl"
Här skådar ni en tröja jag hittade på källargolvet. Tvättade den för hand med vatten och Grumme Tvättsåpa. Fin är den.
Jag och gökarna. Självutlösaren är ett kul verktyg.
God natt. Hjärnan fungerar inte alls nu.
Stockholm
Foto jag tog på Stockholm idag. Snabb redigering, gillar resultatet.
Aj min mage
Jonna var över en stund nu ikväll och lojal som jag är följde jag henne hem.
Jonna är rädd för att gå hem ensam om kvällen.
Jag är aldrig rädd för att gå hem ensam.
Kanske för att jag är den man blir rädd för?
Ivans tid kommer.. INTE.
Trots min omotivation till att göra mitt bästa i skolan då jag går "fel" linje så har jag presterat idag.
Jag försökte göra mitt bästa även fast rastlösheten spelade mig spratt hela tiden och störde koncentrationen.
Kan dock inte säga att det var en bra dag eftersom svensk kassaservice jävlades med mig efter skolan. Klockan var över fyra när jag kom ner till Södertälje centrum och gick biten till Posten som ligger i utkanten av centrum.
Älgade på i redig takt så jag skulle hinna till ett passande tåg, och när jag väl kommer fram till kassan möts jag av ett "nej, svensk kassaservice har flyttat, du får gå till närmsta bank".
Jag gjorde som sades och gick till Swedbank, genomsvettig och trött. Trött som FAN. Tog en kölapp och till min lycka så var bara en person före. Kom fram till kassan och blev tillsagd att jag är på fel ställe igen. Gick dit jag visades och insåg till min hemskaste förskräckelse att jag befann mig i ett illaluktande vänterum, fyllt av trötta folk som brett ut sig på varenda bänk och stol och EN ENDASTE kassa är öppen. I de andra två kassorna sitter två tjejer med nonchalanta miner och gör något som ser ut att vara lika viktigt som att fila naglarna. Jag blev nästan förbannad men hejdade mig från att börja koka inombords och tog en kölapp. Nummer 201. Tittar upp på skärmen där nuvarande betjäning visas. 185.
Det fanns bara en sak att göra. Ringa till Jonna och berätta om mina sorger angående otur med kölappshelveten och felvandring. Gnällde till Jonna och gav efter ett par minuter upp mitt väntande på stående fot (då idioten på bänken intill halvlåg på den och hade en stor hockeytrunk bredvid sig, varför fan sa jag inte till?) och gick mot tåget. Hemresan tog 35 minuter istället för ordinarie 20. Ännu en idiotisk faktor som bidrar till min trötthet och mitt humör.
Väl hemma såg jag det ljusa med dagen, KOSS-hörlurarna hade kommit. YES. Precis när jag kommit innanför dörren kommer min bror Ivan in i huset med någon kompis. Han sa hej och stack ut igen.
Kvar stod jag med ett då oupptäckt diskberg och en diskmaskin att tömma eftersom att Ivan inte tömmer den, hur många gånger man än säger till.
Ställde mig och började fixa med de sistnämda och först tänkte jag inte alls. Sedan kom det som detta inlägg egentligen handlar om, att plocka upp efter någon. O'boyglas, saftglas, smörgåstallrikar, koppar och bestick. Ivans skit. Hans kvarlämningar från det han stoppat i munnen. Något han bara ställer undan, för han VET att jag eller mamma kommer att tröttna på synen av skiten och plocka undan det. Ilskan stöter till som åska i mig och jag blir förbannad.
Varför ska jag ta upp HANS skit? Lugnar ner mig igen och dagens mest idiotiska tanke besöker min överansträngda hjärna; "hans tid kommer". Fördjupar mig i tanken som var menad "det kommer en dag då Ivan är lika 'mogen' och 'ansvarstagande' som jag och får stå och plocka upp min skit".
MEN. SÅ ÄR DET FAN INTE ALLS! När den dagen kommer är jag redan utflyttad till ett eget hem för länge sedan! Och jag vill vänta med "mamma-städar-upp-efter-barnen"-grejen tills jag faktiskt FÅR barn.
Ivans tid kommer inte. Ivan kommer aldrig bli en mamma som står med gula diskhandskar och ett blått förkläde med kladdkakekladd, kaviar och ost på i ett kök med alldeles för hög decibelsumma, för vet ni? Han är kille. Ivan kommer bli en sådan soffpotatis som sitter med handen i byxlinningen och bläddrar bland kanalerna på tv medan hans fru lagar maten, tar hand om barnen och diskar. SAMTIDIGT.
Jag blir så trött att det känns som jag är åttio år gammal.
Tack bloggen för att du finns och låter mig avreagera mig på dig.
Tack.
Till Jonna (och Anna-Lena)
På svenskan idag fick vi göra något som kan liknas med läsförståelsedelen i nationella proven. Efter det fick vi ett brev av vår svenskalärare Anna-Lena och i det skulle man bla. svara på vad man gjorde om 5 år.
Här citerar jag mig själv, mitt svar på Anna-Lenas brev som faktiskt mest känns riktat till världens bästa kompanjon:
"Om fem år är jag bosatt i en sjabbig lägenhet i London. Lägenheten är belägen i utkanten av staden och ordet "slum" är en bra beskrivning av området. Det finns två inneboende i lägenheten. Den ena är jag. Den andra är Jonna, min kompanjon, kompis och bandmedlem.
Vi sover i vardagsrummet. Två illaluktande madrasser på golvet fyller funktionen av sängar.
Tomma ölflaskor ligger utspridda och välta på det slitna, gamla golvet och på väggen hänger det dyraste vi äger; gitarrerna. Två lackröda elgitarrer, en svart, söndrig akustisk och en svart halvakustisk Gibson.
Gitarrerna är det vi ser när vi vaknar, det vi brukar under dagen, och det vi slutligen hänger upp på väggen innan vi runt 4-snåret däckar av utmattning och alkohol.
Vi har en lokal klubb i närheten. Den är gammal, äcklig och sunkig som allt annat i vårt område. Men det är där vår karriär börjar. Första spelningen utomlands. Sammanlagt 30 personer i publiken och våra hjärtan bultar hyperaktivt genom hela giget. Sedan har vi turen att komma vidare. Till nästa klubb. Och nästa, och nästa och nästa. Vi träffar ett annat band med fyra medlemmar, alla killar, som spelar samma sorts musik som vi - indierock. De bosätter sig "tillfälligt" hos oss och lägenheten blir äckligare. Men samtidigt får fler gitarrer pryda väggen med avrivna tapeter från 70-talet och fler inkomster betalar den överdrivet dyra hyran så dealen är ändå till vår fördel.
Killarna blir våra vänner och visar oss nya ställen att spela på och introducerar oss till nya människor i musikbranschen.
Efter två år av denna röra, musik, alkohol, spelningar, musik, alkohol och musik så orkar inte våra kroppar längre.
Vi bestämmer oss för att återvända till landet där allt började, Sverige, och till byhålan där allt började, Järna.
Vi återhämtar oss sakta men säkert. Och sen bär det av igen."
Varför?
Och sedan kommer det som gör mig både förbannad och gråtfärdig:
Vi får lära oss kortkommandot för hur man kopierar text, att de små bilderna på skrivbordet heter "ikoner" och att man kan klistra in genom ctrl + v.
Det är olidligt. Så oavancerat. Det är inte 80-talet när ingen visste något om datorer. Det är inte 90-talet när alla skrev en mening på 10 minuter med pekfingret. Det är 2008, vi kan nu. VI JÄVLA KAN.
Lås
Jag målade mitt skåpslås rosa. Det ser oranget ut på bilden tack vare ljuset. Nu luktar mitt rum underbart montana-blackigt och jag kommer somna som en stock. (Målade den så klart ute men doften följde med in!)
God natt.
Oskuld
Helvete, tänker ni, här kommer Emilias bekännelser. Nu ska vi få höra om sexlust, petting och kärlek.
Men icke sa nicke! Jag är så jävla blyg/feg/rädd/mesig/LIVRÄDD när det gäller att berätta vad man känner så ett kärleksinlägg får ni vänta ett tag på om inte saker och ting skulle bli.. annorlunda.
Överskriften syftar alltså inte på mitt sexliv utan på att detta är första gången jag lägger ut en förbannad lista på bloggen.
Men varför inte liksom? Man måste ju prova. Precis som Jonna och jag provade att slicka på asfalten nyss efter vårt gitarrframträdande nära Järna centrum. Var så himla goda nu:
Mina favoriter:
1. Klädbutik: Vila, Indiska
2. Inredningsbutik: IKEA
3. Godis: Hm.. Choklad kanske.
4. Stad: Stockholm, stadsdel: Söder
5. Dryck: Mjölk!
6. Musik: Indierock, svensk reggae (!!), rock, alternativa grejer, electro. OBS! Edit: Och Opeth.
7. Tv-serie: Tittar inte på tv
8. Kvinnlig skådespelare: Hon som spelar huvudrollen i Juno..
9. Manlig skådespelare: Denzel Washington
10. Film: Napoleon Dynamite, A Clockwork Orange
11. Träning: Basket och löpning
12. Bakverk: Grejer med maräng i.
13. Glass: Kaffesmak och choklad
Jag förstår inte tjusningen i sådana listor. Men nu vet ni lite mer om mig och jag vet lite mer om mig som jag inte tänkt på.
Sömnbrist
För övrigt var dagen rätt bra. Utan Emil skulle jag ALDRIG palla min klass och dagen skulle vara ett helvete istället.
Vi skrattade åt en massa grejer som vanligt, Emil "fick" "BLINDA FLÄCKEN", vi köpte rollfärg på ÖoB och segade på tåget.
Fuckade ur totalt då och då.
Så som det ska vara med Emil liksom.
Världens bästa present
På min sextonårsdag fick jag denna underbara av Jonna.
Det är kväll..
..och jag borde gå och lägga mig, men jag vet precis hur det kommer att bli;
Klockan kommer att bli elva om 30 minuter, jag kommer fortfarande att sitta vid datorn.
Någon gång runt den tiden så kommer jag att borsta tänderna och duscha. Kommer gå tillbaka till datorn och börja redigera en bild, läsa någon idiotisk blogg eller titta igenom en hel bilddagbok fylld med bilder varje dag från och med januari 2006.
Klockan kommer att hinna bli halv ett. Jag kommer att gäspa, sitta kvar en timme till och sedan somna i min säng med ont i röven tack vare hur jag sitter.
Humor
Jag: Vart är Oswald? (kattungen)
Mamma: Jag vet inte.. Hittar honom inte..
Jag: Happ. Då har han väl dött då.
God "morgon"
Och denna bild är från i somras då jag och Frida var ute med hennes båt i skärgården.
Har kanske publicerat denna bild förut här, men den är snygg så ni får se den igen.
Koernig
En mycket nära och god vän på bilden.
Sophie har fotat och jag redigerat.
Lördag, saturday, samedi
Ännu en kväll har jag spenderat med människor jag älskar!
Kvällen började med gitarrspelande uppe på vårat lilla, lilla centrum i väntan på att några av oss skulle handla färdigt inne på Ica. När alla var klarhandlade gick vi den korta biten hem till Hanna där den resterande delen av kvällen spenderades. Beyond borders gick på kanal 4 så vi såg den.
Angelina Jolie spelade huvudrollen och jag tycker att det var dåligt.
Jag tycker att Angelina är en överskattad skådespelerska och visst, hon är söt, men what the FUCK is up med hennes läppar? Är de så på naturlig väg? Om inte så var det jävligt dumt av henne att spruta in gegga i dem för nu ligger ju all fokus på hennes enorma läppar istället för ansiktet som helhet. Jag tänker på en fisk + burk när jag ser henne. Och det är ju synd att hennes utseende stjäl uppmärksamheten som egentligen borde ligga på hennes skådespel.
Filmen var rätt okej, handlade om inbördeskrig, "omöjlig kärlek" och om att Angelina hela tiden hade uppspärrade ögon och såg hjälplös ut. När jag tänker efter så var hennes insats rätt värdelös och manuset kunde gärna få ha innehållit en bättre och djupare story och mer what-happened-before-info.
Killen som spelade Angelinas kärlek var dock duktig och rollen verkade passa honom perfekt. Han var aggressiv, målinriktad och oberäknerlig.
Nog om filmen, på väg hem fick jag för mig att spela gitarr så vi som gick hem (jag, Frida och Sophie) ylade i natten om kärlek och Harajukus. Det var kul. En hund blev arg och en Isak undrade om vad fan som pågick.
På tal om Isak så utropas han härmed som dagens/nattens hjälte då han fixade en keygen till mig. Det finns verkligen snälla människor. Ahhhhh..
Efter London med Jonna år 2011 så blir det Etiopien med Sophie för volontärarbete. Att hjälpa andra människor att få ett genomlidligt liv känns som något man måste göra för att kunna leva sitt eget liv med någorlunda samvete. Fast jag måste i och för sig återhämta mig och rensa kroppen efter London så Etiopien kanske får vänta ett tag ändå.
God natt.
Shoooout
Jag skulle avreagera mig genom att rita något argt eftersom att Willes moppe är stulen.
Det blev en mun.
Och det ser väldigt konstigt ut så här på datorn.. Alla kontraster, skuggor och ljusare partier är helt förvrängda..
Leta
Den ser ut så här:
Om du hör något eller ser något så hör av dig här.
Hittelön!
Den stals igår kväll/natt, Yamaha DT50.
Mina ögonlock
Jag är trött och har anledning. Första skolveckan, massor av nya intryck, påfrestande situationer, kris och tankar. Mycket tankar, mycket förvirring och mycket tänk.
Kvällen blev inte som planerat, vi skulle sett Arn nr 2, men det sket sig så vi såg en hemskt dålig film istället som heter "everybody loves Mandy Lane" eller något i den stilen, en skräckfilm som fick oss att skratta högt många gånger och kommentarerna flödade angående dåligt skådespel och fula tillgjorda scener samt missar som t.ex. när huvudpersonen hade legat i gyttja på rygg och därav fått helt geggigt hår plötsligt hade fint borstat hår.. Hm?
Är för trött för att tänka och jävlar vad skönt det ska bli att lägga sig i sängen, dra täcket över sig, släcka lampan och tänka igenom det fina med dagen. Ahhh..
Dagens bästa citat, INTE av Emil, HEHE:
"..jag känner för att flåsa och bara spruta saliv ur munnen!"
Han har blivit lite aggressiv på sista tiden.. Jag börjar känna oron krypa i ådrorna mina.
Snygg drake. Ni kanske kan ana hur blöta vi blev när regnet började ÖSA (MED STORA BOKSTÄVER) när ni ser färgen på himlen.
Vår drake. Snacka om att vi vadade i vatten i gräset där på Gärdet och det sög helt enkelt. Drakflygning då det är vindstilla och ösregn är ingen höjdare. Och att vi hade sex paraplyer för över 90 personer var inte heller så lyckat.
God natt
Vilken dag
Min dag.. Ja, min dag.
Den började jättetrist. Vaknade och var jättetrött, hade ingen lust alls att stiga upp.
Ingen frukost, men det var bara att pallra sig till stationen.
Tågade in mot Södertälje med vänner och gick sedan i skolan, där Grim svimmade hahaha, till klockan 15.
(Han var inte avsvimmad till klockan 15, vi gick i skolan fram tills dess.)
Hela skoldagen ägnades åt att bygga drakar med eleverna från ESBD2 och ESBD3.
Kan inte påstå att det var kul.
Och imorgon ska de testflygas på Gärdet.
Vet inte om jag är så laddad, fast tanken på att jag redan gått en hel skolvecka och att det är helg gör mig peppad på att få morgondagen överstökad och kunna njuta av den första fredagen sedan skolan började.
Ahhhh.
Nu känns det som att detta med musikintagningen ska lösa sig.
Vår studie- och yrkesvägledare är proffsig, lugn och skänker en känsla av "lita-på-mig-jag-ordnar-detta" till ens upprörda jag.
Det känns rätt bra. Okej nu håller vi tummarna.
Just det! Har ju missat att berätta om dagens bra saker!
Det bra idag: Isak och Frida, Jonna, Lisa och Sophie.
Jag umgicks med dem alla, dock inte samtidigt, och det snokades efter en målning, talades om logik, skrattades åt diverse saker som t.ex. speciella danser, HIV (vet, inte kul men ändå så jävla kul) och annat knasigt.
Ja det var en fin dag med härligt avslut till sist. Tjejerna gick för en stund sedan, Oswald (nya kattungen) är galen och allt känns okej.
When no one cares
Skoldagen idag var trist men ändå bra. Hur det nu går ihop.
Jag kände nästan lite panik över att vakna idag. Alla hade gått till jobb och skola redan eftersom vi fick sovmorgon.
Pratade med gulliga SYOn Halima som sa att allt skulle lösa sig.
Jag litar på henne. Mer kan jag inte göra.
Jag väntar på att regnet ska sluta smattra mot mitt fönster så att jag kan cykla in mot den civiliserade delen av Järna och köpa choklad och träffa Jonna och Becca.
Vad har alla gjort idag?
Och hur fan kommer det sig att det är regn nu men att svetten rann när man cyklade hem tidigare?
Konstigt väder.
Jag säger som Peter: "Svensk sommar - Bara i Sverige".
--
Har upplevt panikångest ikväll och har aldrig gråtit så här förr.
Landsort
Självklart var det inte så hemskt som jag fick det att låta i ett tidigare inlägg, rätt kul faktiskt.
Lämnade Järna 07:40 och var hemma 18:30, lång dag.
Har skrattat jättemycket idag och fått många idéer angående gatukonst som jag, Emil och Jonna tänker genomföra.
Och fler får vara med om ni går med på våra krav, moaahhaha... Jaja.
Jonna tycker nog att Emil och jag har varit rätt jobbiga idag. Skrattat åt onödiga saker, men "PIRKKA PANANI" och "PIRKKA CRUISES" är ju kul. Och sen så blir kombinationen Emil och Emilia alltid rätt flummig och oseriös, så det får man bara acceptera.
Och min tappra mamma försöker sluta röka. Hon har rökt i (sammanlagt) över 30 år.
Hon är duktig men har jävligt kort stubin på grund av detta.
Jag frågade om vart det fanns en virknål och mamma svarade från köket:
"Den där.. PERKELE! ligger nog i.. SAAAAAAATANA!"
Japp, finska svordomar ligger mer rätt i mun när man är arg. Och att blanda funkar också.
Hittade virknålen efter skratt och let, så ni vet.
You might make a dollar
Nu känner jag mig lika förvirrad som.. hehe, ja.
Jag ställde mig i reservkön för att komma in på musiklinjen.
Ett fåtal hoppar av de första veckorna, om ens ett fåtal. Ibland ingen.
Och jag fick veta att 16, sexton, sixteen reserver låg före och att man inte på något sätt kunde flytta upp mig i kön.
Jag skulle alltså få vänta på 16 personer. Och hoppas på att de alla skulle tacka nej om erbjudandet om plats gavs till dem.
Jag kände mig hopplös (imperfektformen berättar om tidigare idag).
Sedan. Eller nyss. Jag gick in på gymnasieintagning.se för att kolla lite. Loggade in.
Vad fan? Helt plötsligt låg musik som förstahandsval för mig, hade inte kommit in så klart, men var behörig då jag gjort intagningsprov tidigare och har bra poäng.
Scrollar nedåt och ser följande:
Val 1. | Sökt program: | ESMK, Estetiska programmet inr musik |
Önskemål om inriktning: | ESMK, Musik | |
Utbildningsanordnare: | Södertälje | |
Önskemål om skola: | Wendela Hebbegymnasiet | |
Behörighetsgrupp: | Behörig | |
Provpoäng: | 17 | |
Din reservplats: | 1 |
RESERVPLATS ETT??
Blir lite chockad. Klickar länk där det står "reservplatsinfo".
Alla har påstått att poäng inte har betydelse i reservkön.
Men läs här:
"..Ditt nuvarande reservnummer kan försämras när en sökande med högre poäng, som aviserat om inflyttning till den sökta kommunen, blir folkbokförd i kommunen eller när en sökande med högre poäng, som felbehandlats, erhåller sin rätta plats på reservlistan. I sällsynta fall kan, om särskilda skäl finns, ett sent ändringsval (i det här fallet ändringar som görs efter slutintagningen) godtas. Även detta kan påverka din reservplacering negativt om sökanden har högre poäng än vad du har."
Om det stämmer. Så. Är. Chanserna. Goda.
Eller. Mycket. Godare. Än. Förut.
Nu ber jag till alla högre makter ifall de skulle existera.
Kräks och harajukus. KRÄKS PÅ HARAJUKUS!
Testa inte.
Jag har ätit tre ostbågar.
Jag vill spy, jag hatar ju ostbågar!?
Vad håller jag på med?
Jo, just det, det är min jävla klass och mitt jävla beslut som gör mig galen.
Sakta men säkert. Fort och plötsligt.
Fort men säkert blir jag galen, helt enkelt.
Och vem fan vill åka till Landsort med trettio (!!!) omogna och genom-jävla-puckade harajukus?
Ilskan bubblar och jag vill ha trygghet i din famn. I din, ja.
Ingen skolplikt
För detta går inte.
Jag kom in i bild- och formklassrummet och bemöts av.. ja..
FULLSTÄNDIGT inkompetenta JÄVLA idioter.
Och det är klart jag får tycka det. Första intrycket är viktigare än man tror. Och jag fick ändå rätt många intryck att gå efter då vi gick i skolan från 9-14:30 idag, FÖRSTA dagen.
Harajuku-girls och bratpojkar. Ingen var otrevlig men alla kändes så onatruligt omogna. Det var så 6:e klass.
Och nu tänker många av er säkert "som att du är mycket bättre än dem", men det är inte det jag menar.
De är inte på samma nivå som jag (och några till i klassen), även fast de kommer dit de också en dag.
Men jag är så förbannat trött på omogenhet!!
Jag har fått nog av den!
Och jag har fått så jävla nog av min beslutsångest som gjorde att jag valde fel!
Och musiksalen lockade hela dagen lång! Att stiga in i kammarmusiksalen var så rätt. Atmosfären, människorna, plinkandet, bubblandet, trummandet.
Det är där jag hör hemma. Där det skapas musik.
Inne i bildsalen satt flickor med lugg som täckte halva ögonen och fnissade åt varje ord som sades och vågade knappt säga sina namn. Ärlig blogg, ärliga ord: jag stör mig något så jävligt på dem. Snälla någon, vem som helst, Allah, Gud, Jesus, Maria, Jultomten, Pappa, Gymnasieintagningen, gör så att jag får byta till musik. Det skulle vara så.. perfekt.
Kör upp gymnasiet i röven, jag slutar.
Tidigt
Svar till "Ehh" som undrade över vilken version av ps jag hade, cs3.
Och det underlättar jättemycket om ni skriver ert riktiga namn eller mailadress till mig :)
Och jag drömde något som gjorde det till en besvikelse att vakna..
Att jag fick byta till musik.. Fan! :(
Fear no darkness promised child!
Fear no evil promised child!
Don't be scared sweet promised child!
Fear no darkneeeeeeeeeeeessssss!
:D
Och idag efter skolan beställer jag KOSS-hörlurar för nu är jag trött på iPods egna.
Det här om nervositet
Tänkte skriva om nervositet. Men det blev så invecklat och samtidigt helt outvecklat så jag markerade allt och klickade på delete.
Det jag ville komma till var i alla fall:
Äh skitsamma.
"Så jävla rund asså!"
Låten handlar om le chateau (vi kan kalla det för det) (betyder förresten "slottet") fast på ett humoristiskt sätt och AHH vad roligt det är att sjunga den!
I framtiden.. Japp, i framtiden kanske den ligger på min ännu icke-existerande mySpace, vem vet!?
Dagen har inte bara bestått av det kära återseendet med kräk-Jonna utan även firandet av min nu 75-åriga morfar.
Hela släkten (mammas sida) var samlad och det var trevligt. Sixten var i rampljuset hela tiden då han bara är 3 veckor gammal, så speciellt att hålla i honom och få honom att sluta gråta!
Kusiner
En lustig grej idag; jag sa till mamma att hon såg ut som en medlem ur KKK för att hennes luva var spetsig och lång, och JUST DÅ kör det förbi en silvrig bil med registreringsnumret KKK!??? Jag trodde att man inte fick ha det som reg-nr?
Och nej, jag såg inte fel.
Usch och FAN vad trist det är när photoshop inte fungerar!
Sitter du med en keygen som genererar sista koden i phone-reg?
Tveka fan inte att skicka och förgylla min
Och på tal om inget så sov jag i bilen på väg hem från V-ås idag.
Det var skönt. Låg i baksätet och sträckte ut mig så gott jag kunde (då jag är lång), halvsov och satte Benighted av Opeth på replay. Då somnade jag så underbart, fast jag sov inte riktigt för jag hörde låten om och om igen.. Gött.
För övrigt så är Fear no darkness, Promised child av Timo Räisänen den bästa låten i höst.
Och ännu mer för övrigt så börjar jag skolan imorgon, det innebär att jag tvingas tillbaka till dessa jobbiga vanor som att inte äta frukost, gå upp tidigt och tvingas pränta in information i huvudet som min hjärna egentligen inte vill ha i sitt lager.
Klipp 1: Benighted av Opeth
Klipp 2: Fear no Darkness, Promised Child av Timo Räisänen
God natt, njut av sista timmen av sommarlovet, ni som börjar imorn!!
Sömn
Jo, jag är bra på det, att sova länge dvs.
Men jag är urusel på att gå och lägga mig när klockan, kroppen och mamma vill att jag ska sova.
Och det har ju inte blivit lättare sen jag fick min laptop som gör det smidigt att fastna vid internet var man än är, vid skrivbordet, i köket, i sängen..
Och fallet var inte annorunda i natt.
Framåt fyraslaget borstade jag tänderna och vred mig fram och tillbaka i sängen till klockan fem.
Men vet ni?
Det gör inget.
Det gör inget att jag borde ha tränat upp min dygnsrytm till skolstarten imorgon.
För man lever ju bara en endaste JÄVLA gång!
Och idag (nu) ska ta mig till V-ås för att fira min morfar som fyller år. Gillar inte riktigt sådana tillställningar utom när det är jag som har dem, för då är det bara folk jag älskar som är bjudna och inga falska "hej, Emilia heter jag" behöver spridas och inga falska leenden behövs visas så att käkarna låser sig och huvudvärken kommer som på beställning.
För att inte tala om halsbränna.
Och för att inte tala om Jonna som idag kommer hem från Kräkland och jag får träffa henne!
Trés fucking bon.
Vi rymmer. Kom. Nu.
Vi stack. Rymde. Söder är platsen som var målet. Efter att några av oss mättat magarna på skräpmat, och resten av oss mättat den ändå rätt fulla lyckokvoten med skratt och prat utanför en grill vid Medis så styrde vi stegen mot mitt favoritkafé.
Från Götgatan kunde man skymta Katarinahissen och tillhörande restaurangen Gondolen som skänkte ett stämningsgivande ljus över berusade och icke berusade människor som njöt av augustikvällen.
Ren glädje rusade rätt genom kroppen hela tiden.
Och jag njöt.
Njöt av att befinna mig bland människor jag älskar.
Njöt av att titta på er, Hanna, Sophie, Frida och Wille.
Tänkte på att jag inte känner mig tillräcklig för att vara värd den kärlek ni ger.
Tänkte på hur jävla underbara själar ni har och hur mycket glädje ni skänker till mitt liv.
Tänkte inte tanken på hur livet skulle se ut om jag skulle mista er, för det får inte hända.
Vi tillbringade hela kvällen på kafé Fåtöljen. Kakor och kaffe mumsades och skratt delades. Prat, prat och toabesök.
Midnattsloppet var vi också med i i ett par sekunder för att kunna gå över gatan.
Kärlek är ta mig fan det enda man behöver. Fick skatteåterbäring på x antal kronor i förrigår, men bryr mig inte ett skit för pengar räknas inte.
(Hahaha.. Skön gubbe; "Jag såg blixten!! *posea*")
FUCKING LOVE! :D:D:D
Och jag har som ni ser inte blekt håret! Fast det fattade ni säkert ändå :)
Ibland
Ibland är man ledsen.
Och ibland kan man vara jätteledsen.
Då kan man lyssna på Opeth, men Eclipse av Robyn funkar också, särskilt trettioåtta gånger i rad.
Vadslagning om när jag kommer somna:
Jag säger om 2 timmar.
God eller dålig natt, bestäm själva.
Igen
Den är allt annat än desperat. Den är lugn. Accepterande. Den säger okej, läget är så här.
Den säger att kärlek är på en svårighetsgrad jag inte når.
Den säger att jag bör ta avstånd.
Akta mig för vassa kanter, hårda ord.
Skarpa miner och höjda händer.
Den säger: "Ducka!! Lägg dig ner! Låt ingen se dig och ligg kvar tills alla som kan se gått förbi!"
Den håller mig mot marken och jag bara lyssnar. Droppdropp, om det är vatten eller musik vet jag inte.
För det är förvirring och turbulens i mitt huvud och mitt hjärta vill inte vara med.
Det står på sidan av och tuggar tuggumi, för det har redan bestämt sig.
Mitt hjärta vet exakt vad det vill, det har sagt det till mig.
Det viskade genom alla årdror och ner i magen så att fjärilarna dansade.
Och jag visste exakt vad hjärtat sa.
Men världen vill inte göra vad hjärtat säger.
Impulsstyrd?
Gick in på Hansen och Thorberg och frågade om de hade någon ledig tid, och klockan 17 hade de det! :D
Så jag gick dit, de slingade tills det blev blont och sen klippte de och plattade.
Jag är rätt nöjd, måste bara vänja mig först :)
Har ni tänkt på det?
Inte så mycket på existens eller jordens undergång, utan något som känns mer nära och icke-abstrakt.
Jag tror nämligen att det kommer att komma en rensnings- eller återställningsperiod om sisådär 5-10 år kanske.
Jag menar så klart internet.
En rensning på alla communities, YouTube, lagringsutrymmen, nedlagda bloggar, oaktiva användare osv.
Vi kan ta YouTube, hur mycket film finns inte där?
Och hur många kopior på varje t.ex. musikvideo av någon känd artist finns det inte?
De som står bakom YouTube lär vilja ta bort de där onödiga kopiorna efter ett tag, men vad händer då?
Ska de sitta och handplocka och radera? Maila filmuppladdaren och skriva "Följande klipp tas bort pga...."?
Vad kommer hända?
Och hur många gånger har man inte hamnat på en blogg med ETT ENDASTE inlägg; "Välkommen till min nya blogg!".
För ofta. Irriterande ofta.
Och hur ofta har man inte hamnat på bloggar man börjar bläddra i för att sedan märka att det var år 2005 som det senaste inlägget publicerades, och så kan man inte hjälpa sig själv att motstå att tänka vad personen gör nu. Död?
Alla filer man laddar upp!? Alla bilder!?
Kommer t.ex. min (meningslösa) bilddagbok vara kvar om 35 år (om jag inte raderar den själv)?
Har ni tänkt så långt?
Jag är sjukt nyfiken på hur ni tänker så om ni tänker något om detta alls, skriv tankarna till mig!
Snälla nej..
Så fruktansvärt jobbigt. Jag vill bara somna om.
Torsdag, planer planer et matin
Eller för mig var den inte så god. Stannade uppe till klockan 4 imorse och ritade av en bild, vaknade av att jag hade skitont i magen klockan nio och kunde inte somna om. 5 timmar sömn..
Och något som gör mig orolig för mig själv är att jag har gått ner 1,2 kg sen jag kom hem från Finland.. Jag kom hem från Finland i måndags..
Jag är så hungrig att tanken av att stoppa en macka i munnen får mig att vilja kräkas. Och nej, det är inte "UUUUHHHH JAG BLIR FET", det är mer att jag tycker att det finns viktigare grejer än att slösa tid på att äta, och att jag har mått illa den senaste tiden (fast så brukar det vara, jag har perioder som sträcker sig flera veckor då jag mår illa till och från).
Som igår. Den bästabästabästa dagen på länge (sen min födelsedag i alla fall), då hände så mycket att jag inte orkade äta. Det sammanlagda resultatet av vad jag åt igår var ett glas yoghurt till frukost, en halv, vidrig sallad från McDonalds, och en korv. När jag kom hem kokade jag nudlar men när jag började äta dem ville jag bara spyyyy..
Fast nu ska jag tvinga i mig två mackor så jag orkar med en till härlig dag!! :)
Och Izach ska få sin bild i dag, på något sätt. Den är så ful när man lägger upp den på internet :(
Och en till
En till bild på Paul för att jag blev ännu mer nöjd med denna.
Fyfan vilken bra dag
En helt fulländad dag!
Ger er bilder, har för lite ork för att låta bokstäver berätta.
OBSERVERA BORREN!!!
Loves gamla - och nya.
Izach ritar stört bra som ni ser. Han fick fint beröm av främlingar!!
Izach och Smartlove åkte hem, så jag irrade omkring ensam i några timmar på både tvärbanan och tunnelbanan.. Till slut kom dessa underbarade och fyfan vad bra ni är.
Ung08 är sämst! Skitband. Alla verkar se EXAKT likadana ut där!?? Tjejerna har mycket mycket mycket smink, de har SSS-tröjor/mjukisar och stort hår. Killarna har hängande ljusa jeans och stripigt men rufsigt vaxöversvämmat hår. Varför vill man se ut som alla andra? Det fattar jag fan inte alls. (Vi drog från ung08 efter 10 minuter av uttråkan.)
MYCKET fin dag. Fulländad. Mångsidig. Fylld av människor som gör mig glad. Fylld av äventyr (haha, min lilla "promenad"..). Fylld av fucking kärlek! :D
Paul
Jag är så jävla nöjd med denna bild (japp, ärlighet ärlighet). Fattar inte riktigt varför. Kanske för att det är i denna stil jag gillar att fota mest. Snart kanske jag skulle ta och köpa en systemkamera, haha :P
På bilden syns Paul när vi fikade på kafé Fåtöljen.
Han ser inte svensk ut.
C'est matin
Jag skrattade så jag nästan inte kunde andas.
Haha, han blandade taliban och turban, så jävla skön.
Frukosten och sysselsättning.
Mein German est très bon mais mon francais est le mellieure
"That boy needs therapy!"
Låten Frontier Psychiatrist av The Avalanches påminner mig så mycket om den minst sagt brutala filmen A Clockwork Orange. Vet inte varför. Kanske är det just för att that boy needs therapy.. Höhö.
God natt för hundrade gången.
Nu har jag sagt godnatt till folk jättemånga gånger.
MEN ÅH.
Nu kan jag ju ändå inte gå och lägga mig för Nirvanas unplugged in NY-version av Plateu började nu.
Fasen, vad ska det bli av mig?
Hahah, fyfan!
Jag har verkligen utvecklats. Skriver mer sammanhängande, läser igenom mina texter innan jag publicerar dem (inget mer "på morgonen tog vi tåget mot Skärholmen, det gick 19.41") och är helt enkelt bättre.
Det är skitbra att ha en blogg.
Och det är jättekul att det faktiskt verkar vara ca 20-25 personer som läser bloggen regelbundet, även fast jag bara vet vilka några av er är. (Om ni vill avslöja vem ni är så får ni mer än gärna skriva en kommentar.)
Jag har filat på en ny låt idag.
Helt underbara ackord, går i jazzkänsla och lite soul. Smakar bra, låter bra, måste bara få en mer viktig text som är lättare än att få en bra melodi som jag redan fått till :)
God natt. Imorgon blir det Stockholm med Izach.
C'etait très amusent
Sista kvällen i Helsingfors var fin. Vi drack champagne ur plastmuggar på klippor med guldmönster och solen bländade höstigt skarpt, men varmt.
Man såg många tomma väggar i Helsingfors..
Och en massa snygg arkitektur.
Och det fanns akrobatiska barn också.
Champagne på fina klippor. Smakade bubblande vin. Inte min grej med champagne.
Le money
Jag vill se en film. Vilken film? ENSAM? Nooh... Noooooh..
Tee
Att springa i stekande sol..
Men med mina nya mål och min plan att få bra kondition igen snabbt så krävs det att jag springer två gånger om dagen, en på morgonen/förmiddagen(dagen..) och en på kvällen.
Morgonens/förmiddagens(dagens) runda är avklarad och sprang säkert 80% av hela rundan i stekande sol.. Jävligt jobbigt om jag ska vara ärlig.
Men jag stannade inte en enda gång, höll en förutsagd andningsrytm och hade bra tempo rakt igenom.
Sitter här på golvet i mitt rum nu och lyssnar på bra musik och väntar på att jag ska sluta svettas så jag kan duscha.
Springa är helt underbart. Kanske inte den där backen i mitten.. Men fan vad gött när man är klar!
Och
Home home
Efter att ha gått upp klockan 4-5, åkt bil i två timmar och färja i 12 timmar så är jag äntligen hemma.
Jag har hunnit med att både hälsa på pappa, Aleks och Anna och gett dem lite presenter, sprungit (så oerhört skönt och SJUKT efterlängtat..), umgåtts med komplett underbara människor och lyssnat på bra musik.
Vilken dag!? :D
Bilder från dagen ligger på grilla-ost.bilddagboken.se, så om ni vill se får ni gärna kika där, för nu är jag för trött för att orka ladda upp bilder här också.
Underbar kväll, och imorn blir det springa och försäljning. Kul!
SKATE SKATE SKATE
God natt.
Classy music
Se här bara vilka duktiga ungdomar:
(Och jag har just varit ute och skateat med Ivan, ett stolt inlägg om det kommer senare, måste bara äta dagens första riktiga mål först..)
Ojdå
Vart tog lyckan vägen?
Pirret i magen?
Det lyckliga smilet som konstigt nog gjorde mina torra läppar fuktiga och fruktiga?
Vad hände med framtidsplanerna?
På en timme blev det en totalomvändning.
Och det har inte något med någon att göra.
Eller det är såklart det har.
Men inget har hänt. Jag har kanske landat från de där vita mjuka bomullstussarna och upptäckt att, fan, gräset är ju brunt.
Och jävlar. Att skriva hjälper. Fast det blir inte bättre. Det blir större, öppnare och fler synvinklar frigörs från sina svarta kokonger av eldat järn.
Och och och. Nu är nu men HELVETE, jag vill framåt och jag vill ha sen, jag vill ha mina fantasier, de ska inte vara abstrakta, jag vill ha, ta, känna, dokumentera, lukta, vara tätt intill och känna liv.
Fan vad sentimentalt.
Det var ju så här det inte skulle bli.
Och jag har inte ens PMS.
Exakt
skata på en gata
och nu är nu fast man kan lika gärna säga sen till nu
för ingen vet vad som egentligen är nu
för hjärnan är bara mögligt kladd
och man vill sudda
The impossible
JAG HAR ÅKT SKATEBOARD IDAG!
KAN NI FATTA DET!???
Och Ivan sa till och med: "Bra Emilia!"
(Fast han kanske menade det på ett invalid-vis, ni vet när t.ex. utvecklingsstörda skalar en banan/ritar en teckning så säger de personliga assistenterna "BRA EIVOR!")
Men men men. Saken är inte den om jag är invalid i huvudet eller inte. Det är att jag har stått på en livs rullande bräda med BÅDA fötterna och åkt framåt. Okej, snett framåt.
Men fyfan vilken kick.
Om 2 år.. Undra.. Hm.
Nej, än blir det inget slut på mitt skateande. Inte förr än jag slår mig ordentligt dvs. Det är inte en fråga om "om", utan, "när".
Bild tagen idag, random kille. (Redigerad i old-stil.)
(Folk skatear ÖVER JÄVLA ALLT i Helsingfors!! Så underbart! Och det finns fina skateplatser, t.ex. vid museet för nutida konst och vid ett stort shoppingcenter. Grymt!)
Mitt sätt att ostötta OS i Beijing
"Fyfan vad jag ostöttar OS genom att blunda när det är på TV."
Dominatrix
Haha, kom att tänka på en sak som hände på förmiddagen.
Jag hade just duschat och letade efter en hårfön här hos Ansu som vi bor hos. Vi kunde inte fråga henne om vart den fanns, för hon var på jobbet och mobilen var av, så mamma började rota i garderoberna här och hittade VÄRSTA dominatrix-utstyrseln och 6 dildos!!!!
Nä så var det inte. Hon rotade i garderoberna och utbrast efter ett tag: "JAG HAR HITTAT DEN!!" (hårtorken alltså)
Ut ur garderoben rycktehon en jävla slagborr.
Kul att sätta den mot huvudet..
B e a utiful
Som ni säkert förstår så var vi inne i Helsingfors även igår. Vi hamnade på ett torg där de delade ut gratis mat (korv, kakor, godis, pannkakor, eller som andra stavar det: pannkrarkror) och en tjej med "Urbaani unelma"/"Urban dream"-tröja kom fram till oss och sa: "There is free food over there!!" och Ivan svarade: "Yeah, we're gonna go grab some", helt nonchalant! Haha :D
Sen åt vi korv och kaka på en sekts bekostnad.
Godiset med citat ur bibeln på vågade vi dock inte äta.
Igår var i alla fall jättekul och jag minns inte om det var igår eller dagen innan det jag köpte en skinnjacka.
Nöjd är jag i alla fall. Och idag har det varit trevligt i Helsingfors. Det blev ett litet drama då jag glömde min 10-eurosplanch av the God, Jimi Hendrix, på en tågbiljettsförsäljning, fast nu är den åter i min trygga famn.
Känn hur ni svettas av avund.
Här kommer lite randomized bilds som alla är tagna igår (då kameran glömdes här idag..), och jag är snäll nog att ge er en förklaring under varje bild.
Här ser ni mig inne i en affär som blandade goth- och harajukukläder (stavade säkert fel), testandes en röd boagrej i en provhytt. Kände mig verkligen som en filmkändis när de allergiframkallande fjädrarna letade sig in i både ögon, näsa och mun. Kul var det. Och här kommer en bild till från samma situation.
Sist en bild på mig och the new jacket. Jag ser lagom rockdrogad ut med mitt McDonalds-vatten för 5 kronor och halsduken med stjärnor på. Livet är rock, inte sant. (Mamma har tagit fotot, och jag har redigerat.)
Sist vill jag bara tacka för fina kommentarer angående mina bilder här. Det är roligt att de uppskattas, även om många bilder är på mig själv.. Usch. A CHANGE IS A-COMING, dudes!
Nej, efter ett fint besök på Helsingfors museum för nutida konst och en grym backstage-visning (då jag känner musei-"chefen") så är jag trött, men mer sugen än någonsin på att köpa mer färg och målamålamåla.. Och jag är trött i benen efter många kilometers promenering.
Men men men. Tittar igenom lite bilder och hittar en bild jag är missnöjd med, men en bakgrund jag gillar.
Målade/tecknade denna i juni.
God natt.
I'll fucking make you toe the line
Ibland ser man konstig ut i provrum.
H&M
Trains in Helsinki
Foto
Nej för fasen
Mon amour
Min kompanjon. Mon amour. Je vous en prie!
Jag laddar upp denna bild för att jag tycker om denna tjej så jävla mycket.
Just för att hon accepterar mig till 300% för just den jag är.
För att vi delar samma humor. Störd humor.
Vi delar inte herpes.
Herpes är hennes.
För att hon är klok och förstående.
Musikalisk. Empatisk.
Ja det blir jobbigt att radda upp.
Mon amour, ICH LIEBEN DICH!
Och jag saknar dig.
(Till er andra vänner: I FUCKING LOVE YOU AND SAKNAR ER)
Life
Ansu här om dagen, glad och sprallig:
Then you die."
Come with me to Helsinki!
Japp, tillbaka i Helsingfors efter två (eller något) dagar på landet vid en söt sjö med äcklig botten och en albinoanka.
Här kommer ett lass bilder, med förklaring under så klart.
När vi åkte mot stugan trodde vi att vi fått punka.
Mamma bytte däck med stoltheten i behåll och Ansu läste karta.
Stört mysigt när vi väl kom fram och man kunde tända eld i brasan, koka en kopp thé och nj fucking uta.
En rätt kass bild på stugan. Stugelistug.
Ivan tog en grym HEHE bild på gitarrspelande. Guran är såklart med på resan :)
Vi rodde den andra dagen. Idag har jag träningsvärk i ryggen.
ALBINOANKAN! Har ni sett en VIT anka? De brukar ju vara bruna! Vi kände oss jättespeciella och tog 30 bilder och matade med dyra kex.
Bilder från idag:
Vi stannade utmed vägen för att plocka jordgubbar på ett jordgubbsplock, men säsongen var slut, så vi köpte en liter gubbar och promenerade omkring en stund.
Slående lika! Jag och en get som befann sig i närheten.
Ansu matade, trots skyltar som förbjöd. Och hon åt vinbär.
Solbrillz inomhus. OCH HERREGUD! Gick in på en affär (detta är på något rastställe på vägen mellan stugan - Helsingfors) och skulle köpa en grej men råkade köpa HELT fel. Vilken chock det var att öppna paketet och se att det var något HELT annat.. Vänner, ni får höra när jag kommer hem. HAHAH..
Ivan ser utvecklingsstörd ut och mamma pussar. Om ni inte kunde se det själva, alltså.
Jag och Ansu på raststället. Mm. Jahapp. Mm.
Sista biten till Helsingfors var tröttsam och tråkig, så musik av Kapten Röd, Kultiration, Hard-Fi och Bloc Party underhöll fint.
Nu är maten tydligen klar. Adios.
Suomessa
Hittade en dator här på ett fik någonstans i en förfallande stad (om natten lär det kännas väldigt skräckfilmslikt här).
Mamma och Ansu lyssnar på musik ur en Juke Box och jag läste just en tidning.
Vi var just inne på en liten loppmarknad.. Har aldrig känt en sådan stank.. Luktade hemskt och kvinnan som höll i loppisen och baren intill var full och inne på baren röktes det och alla (5) gäster var packade och tittade storögt på oss när vi entrade baren för att fråga om loppisen var öppen.
Misär!
Visste inte att man kunde hitta sådant i ett I-land.
Visst, jag har sett mycket sådant förut på resor, men inte i ett I-land.
Deprimerande, men något gott kom ur det hemska, köpte två väskor som ska få vädras i 2 år innan jag använder dem (lukten kanske sitter i dem..), en skitsnygg kopp till min udda-kopp-samling och EN TAMBURIN, JONNA.
Haha, oturligt nog var det en leksakstamburin men den får duga så länge eftersom det inte är någon som verkar ha en sådan att låna ut till oss..
Jag kan också meddela att min mobil nu är död och den kommer inte att återupplivas förrän när jag kommer hem, den 11:e, för laddaren ligger så fint där hemma i min hylla. Yes.
Och i natt fick jag sova på golvet för Ivan slog mig så mycket att jag inte pallade att ligga bredvid honom.
Blåmärken på armarna idag :(
Tur att jag har en långärmad på mig så jag slipper visa för allmänheten.
All kärlek skickar jag till Jonna i detta inlägg, för hon förtjänar det och behöver det och jag vill ge henne det.
Bye.
Jag älskar morgon!
Vaknade för en halvtimme sedan och har hunnit duscha och druckit den godaste koppen thé någonsin.
Det var bara vanligt vaniljthé, men det måste ha varit något med mjölken eller något för det var stört gott!
Ansus (Ansu=mammas kompis som vi bor hos) har en jättemysig lägenhet som luktar jättefräscht.
Vardagsrummet.
Mamma diskar i köket.
Ivan se brosser les dents.
Adios. May the mosquitos die and burn in hell för jag vill inte ha myggbett.
Ich lieben dich Jonna. Re fucking member.
We're the stars of CCTV
Det går att göra riktigt sköna färger i photoshop. Mysigt med guld.. Ahh.
Just det, en före- och efterbild. (Extremt med ögonfransarna, jag vet, men jag gillar extremt.)
Helsinki
I Helsingfors befinner jag mig nu hos min mammas kompis.
Steg upp förjävligt tidigt och skrev ett svamligt och konstigt inlägg (som ni ser nedan..).
Resan på Vikinglinebåten Isabella tog 12 timmar. Fyy säger jag bara. Och här går klockan en timme före ska ni veta, så här är klockan inte elva utan midnatt!
Imorgon åker vi till mammas kompis sommarställe och där har jag ingen internetuppkoppling.
Så mobilen är mitt hopp och min anslutning till civilisationen. Dumt av mig att glömma laddaren hemma bara, hehe..´
I sommarstugan stannar vi i två dagar, kommer alltså tillbaka till Helsingfors på onsdag.
Ivan roade sig med att titta på film på min dator på båten.
Pimp my phone med ugly green line made of nagellack.
*nickar* (haha, Sophie och Jonna..)
L'heure
Och jag har gjort en, i mina ögon, fetingtjänst för Isak (tog bort en bild på honom mitt i stressen..) och Jonna, je t'aime och allt blir bra bra bra.
Puss puss
vad har jag skrivit nu?
Le mellieure
På tal om absolut inget:
Anser ni att man borde legalisera Jonna?
INTE jag.. Uschuschusch. Jonna och hennes psykbryt när hon skyller på mig för att hon inte kan vissla..
Keep her locked in.
Vilde.
Pride pride pride parad
Det var väldigt trevligt, regningt och relativt folktomt (om man tar hänsyn till att det var Euro Pride i år).
Med mig hade jag Frida, Isak, Jonna, Sophie, Chriss, Jelena, Caki, Andrija, Tamara, Emil och Jennifer.
Vi var ett gött gäng och stod i fuktig luft och skurar medan vi väntade på bögarna, flatorna och transorna att komma.
Korvätning blev det istället för riktig mat, och jag åt livets första tunnbrödsrulle.
Det var stört mycket mat för 35 kronor.. Åt upp halva, sedan försökte Isak ge resten till en stackare på gatan som bara ruskade på huvudet, så Isak åt väl upp det.
Hemkommen är jag, har sagt hejdå till Hanna, Sophie, Lisa och Wille, har packat ner lite grejer till resan imorgon (Finland), fast är inte klar. Jag är aldrig klar!
Och trots sömnbrist och för lite näring så har jag varit hyperaktiv och på gott humör. Crazy.
Mår illa som fan och är hungrig. Nudlar. Nu. Nej! Efter dessa bilder:
IsakärdumjagmissarfärjanSKIT :(
Nu finns det massor med gött att styra pupillerna mot.
Enjoy tha shizzle, me homiez.
1 aug
En sådan fin födelsedag!
Jag hade nära och kära runt om mig, god mat, fin stämning och en bra film, och jag var/är lycklig.
Jag fick helt underbara presenter.. Mina vänner och familj bryr sig verkligen om mig och tror ALDRIG att jag fått så personliga presenter förr!
Jag fick ett jätteunderbart halsband av Frida, Sophie och Lisa med en stört snygg gitarr på. Jag ska nog ha på mig det varje dag..
Av Jonna fick jag ett mästerverk.
Av underbara Hanna och underbare Wille fick jag akvarellfärger + speciellt akvarell-papper från deras Gotlandsresa (Kränku) och jag vill inte ens tänka på priset..
Av mina kusiner fick jag en skitsnygg väska och en STÖRT snygg scarf med stjärnor på.
Av mamma, pappa, mormor, morfar och moster fick jag en laptop. Det ni. (Fast den fick jag tidigare i sommar då det också var en bra-betygs-present.)
Av familjen Börebäck-Lundell fick jag biobiljetter!
Av Miranda fick jag en chokladkaka som hon köpt för alldeles egna pengar. Jag såg verkligen värdet i den chokladkakan, känslan av att själv kunna köpa något för veckopengen till någon man ser upp till kommer jag ihåg från när jag var lika gammal som henne.
Av Anna (lillasystern, 4 år) fick jag ett jättefint kort som hon målat, och hon hade skrivit "EMILIA 16 FRÅN ANNA" och en chokladkaka som hon med glädje smakade på.
Av mormor och morfar fick jag (förutom laptopen) ett jättevackert armband med hjärt-berlocker och pengar till Finlandsresan som jag beger mig på på söndag.
Av pappa fick jag (förutom laptopen) en limefärgad orkidé som nu står i full blom i mitt fönster.
Av Ivan fick jag en penna jag önskat mig, "Artline 0.2" heter den, skitbra och skitskön. Och en bra stiftpenna.
Av mamma fick jag (förutom laptopen) ett presentkort på favoritbutiken Indiska.
Sen fick jag en present av Lisa, Hanna, Frida och Sophie som jag kanske inte ska nämna här.
Och bilder på allt utom det sistnämda kommer förhoppningsvis imorgon så ni får njuta av dessa oerhört betydelsefulla presenter av oerhört betydelsefulla människor i mitt liv.
Jag känner mig så jävla älskad och jag vill bara visa att jag älskar så jävla mycket tillbaka.
Nähepp.
Imorn är det fan prideparad för hela slanten och vi är ett bra gäng som åker dit. Jag har just målat mina naglar knallgröna och färgerna får flöda i ansiktet imorn.
HOMOSEX TILL ALLA! ÄKTENSKAP TILL ALLA! FRIHET TILL ALLA! KÄRLEK TILL ALLA! MAT TILL ALLA! RENT VATTEN TILL ALLA! TRYGGHET TILL ALLA! FÖRÄLDRAR TILL ALLA! RÖSTRÄTT TILL ALLA ÖVER 18 PÅ HELA JORDEN!