.

Vi rymde från lättklädda unga flickor med alldeles för mycket billig kosmetika i ansiktet, alldeles för sönderblekt och stripigt hår, killar med en hel burk vax i håret och jeans av märket 96. Vi drog, vi orkade inte se denna I-landsmisär där uppmärksamhetskåta flickor och pojkar irrade och ville mätta sina kvoter.

Vi stack. Rymde. Söder är platsen som var målet. Efter att några av oss mättat magarna på skräpmat, och resten av oss mättat den ändå rätt fulla lyckokvoten med skratt och prat utanför en grill vid Medis så styrde vi stegen mot mitt favoritkafé.
Från Götgatan kunde man skymta Katarinahissen och tillhörande restaurangen Gondolen som skänkte ett stämningsgivande ljus över berusade och icke berusade människor som njöt av augustikvällen.

Ren glädje rusade rätt genom kroppen hela tiden.
Och jag njöt.
Njöt av att befinna mig bland människor jag älskar.
Njöt av att titta på er, Hanna, Sophie, Frida och Wille.
Tänkte på att jag inte känner mig tillräcklig för att vara värd den kärlek ni ger.
Tänkte på hur jävla underbara själar ni har och hur mycket glädje ni skänker till mitt liv.
Tänkte inte tanken på hur livet skulle se ut om jag skulle mista er, för det får inte hända.

Vi tillbringade hela kvällen på kafé Fåtöljen. Kakor och kaffe mumsades och skratt delades. Prat, prat och toabesök.
Midnattsloppet var vi också med i i ett par sekunder för att kunna gå över gatan.

Kärlek är ta mig fan det enda man behöver. Fick skatteåterbäring på x antal kronor i förrigår, men bryr mig inte ett skit för pengar räknas inte.





(Hahaha.. Skön gubbe; "Jag såg blixten!! *posea*")


FUCKING LOVE! :D:D:D




Och jag har som ni ser inte blekt håret! Fast det fattade ni säkert ändå :)