-

Jag känner mig jävligt deprimerad, jag vill ha solsken och grönt gräs och plocka jordgubbar och åka till Bovall och Gotland och aldrig mer ägna en tanke åt det onda. Fan också. Fan i helvete.

Shine a Light

Det känns ganska overkligt. Ganska långt ifrån den verklighet jag är van vid.
Det känns inte som att en människa som du skulle vara kapabel till att genomföra något sådant.
Det kan inte ha funnits mycket som gjorde ditt liv ljust.
Det hemska är att det känns som att jag var en del av det där ljusa fram tills i sommar då jag bröt alla band med dig. Är jag en orsak? Var du arg på mig? Var du besviken? Tyckte du att jag var egoistisk? Tyckte du illa om mig på slutet? Du skrev en gång att jag skulle dra åt helvete, och du menade det.

Jag undrar om du lyssnade en sista gång på Shine a Light. Jag undrar om du tänkte "Jag kommer aldrig mer klicka på play och höra den här låten." Jag undrar om du tänkte
"Jag kommer aldrig mer att sova i min säng."
"Aldrig mer se min mamma"
"Aldrig mer se mina syskon"
"Jag kommer aldrig mer att bli kär."

Tänkte du en sista tanke om din familj? Vad var din sista tanke?

Jag undrar hur mycket Robin förstår. Vad jag minns så är hon runt 7 år gammal. Jag minns bilden på dig när du sitter utanför ditt förra hus och du ser så jävla lycklig ut (kanske bara en fasad).

Jag undrar om det fanns en tid då du var lycklig. Jag har Shine a light på repeat, för att hedra dig på något sätt. Jag gråter för att du är död. Jag visste vem du var tror jag. Och jag minns hur ont det gjorde när du påstod att "du känner inte mig".
Det var som att alla timmar av telefonsamtal, alla milslånga msnkonversationer och sms var borta.

Det låter ytligt. Men det var djupt. Jag pratade om dig i skolan varje dag. Du var en del av mitt liv. 
På min dator har jag över 30 sparade msnkonversationer med dig som verkligen betyder något, och jag vågar inte öppna dem.

Sista gången vi pratade var när jag var i Serbien den här sommaren, i juli. Jag minns att jag klagade på värmen och du klagade på kylan.
Du var hög och gjorde ett utlägg på hur du mådde, och du ångrade dig.

Sättet du drev med allt. Ditt perspektiv på livet. Din extrema envishet. Det fascinerar mig fortfarande.
Jag minns första gången vi pratade i telefon. Herre gud, du är död.
Det var.. jag minns inte när det var, men jag minns att jag gick utomhus extra långt och extra sakta för att prata längre. Och jag minns den där gången när jag skulle på skolbalen i 9:an, det var i juni i år, och vi pratade i fyra timmar. Det var från klockan 00 till 04 och jag låg ute på min altan och såg gatuljusen smälta samman med morgonljuset.
Du skrattade åt min ångest. Jag var rädd för din ångest. 

Jag önskar att din själ är lätt som en ljus citronfjäril och att du bara svävar av lycka någonstans där inga bekymmer kan nå dig.
En god människa. Hejdå. Vi ses aldrig igen här. 

Ta kontakt med mig.

Du som skrev kommentaren undertecknad "E" till det förra inlägget, ta omgående kontakt med mig.
Kommentera med din msn eller liknande. Kommentera ett gammalt inlägg om du vill att andra inte ska se din msn.

Uhh.. Oj..

Det var hon som sade det..


HAHA

Hahahaha! Jag håller på med fotokompendiet igen, och formuleringen här är förträffligt misstolkbar:

(Det handlar om hur man framkallar filmen och jag försöker förklara en konstruktion.. Det visar sig tydligt att det inte är min starka sida det där med att förklara..)

"När du har detta så ska du ta med dig din film in i rummet som snart ska bli helt mörkt. Innan du släcker lampan i rummet så bör du stoppa in tången (inte hela tången) i glappet på filmen så att du får ett fast grepp. Nu ska du ställa upp saxen, de olika delarna från framkallningsdosan (du kan förbereda dosan genom att stoppa i "röret" i burken så att du slipper famla i mörkret)..."


Muse - Hysteria

Jag älskar allt med den här låten. Och videon är helt underbart fantastiskt passande till låten. Fenomenalt!
(Detta är alltså vad jag lyssnar på när jag behöver piggas upp och bli lite aggressiv och effektiv.)


Shake it, shake it, shake it

Jag är så nervös att jag skakar.
Imorgon äger det fruktade terminsuppspelet nämligen rum, och jag är osäker som fasen på noter.
Det är nog det största hindret. Jag känner att jag har bra koll på ackorden och hyffsad koll på de två låtarna jag ska spela, men noterna.. nä, där spricker det.

Terminsuppspelet går ut på att man ska spela två låtar av olika karaktär inför en jury beståendes av 3 lärare/3 skitduktiga gitarrister, spela ackord som man får på ett papper (olika nivåer), spela avista(man får noter och sen spelar man dem), och sen blir man bedömd av juryn. De sitter alltså och bedömer mig inför ögona på mig.

Sjukt läskigt.
Nej, nu vill jag inte skrämma upp mig själv mer. Ska träna. Adios.

Koernig


Bilden är inte alls så underbar att se på, men desto underbarare är livsfilosofen till vänster. Utan henne vore jag absolut inte den jag är idag! Frenchy Fries and Emchill. Yep, så är det och så kommer det att förbli. Booooraflex!

"Emilia.. Säg så här.. 'no longer afraid of the water' (Båda börjar dansa) NO LONGER AFRAID OF THE WATER, NO LONGER AFRAID OF THE WATER, HEY!"

"Nae! NU GÅR NI UYT!"

Och med det säger jag god natt till er som ska sova, och "heja!" till oss som ska fixa en framsida till den nya kalendern.

Apelsiner



Får väl tacka mor för dessa eftersom att det var hon som gav mig presentkort (i augusti..) så att jag igår kunde inhandla dessa! De ska dock inte få smälta in i den mysiga mattans aura, utan ska få följa med till skolan "för en skönare skolvardag". Ja. Flummigt, men ack, sådan är jag.

Flaxande fågelvingar och vilsna rådjur

Jag tror seriöst inte att jag kan vara allvarlig genom ett endaste helt skolarbete. Jag håller på att göra om mitt fotokompendium för att uppnå högre resultat, och har varit seriös ända fram till detta..

(Avsnittet behandlar de två begreppen "fryst bild" och "rörelseoskarp bild".)

"Frysta bilder vill man oftast ha i t.ex. sportsammanhang när man vill se hur basketbollen har lämnat Michael Jordans händer och befinner sig rakt ovanför korgen, samtidigt vill man se Jordans koncentrerade ansiktsuttryck och skräcken i motståndarlagsspelarnas kroppsspråk och ansikten när de inser att, fasen, han kommer att sätta en trea!

I ett läge som Jordans så vill man helst inte ha en rörelseoskarp bild. Då missar man mycket information och är man lite dum så kanske man tror att det är en kruka som flyger i luften, och inte en basketboll. Man kanske också uppfattar Jordans armar som fågelvingar som flaxar eller motståndarlagsspelarna som vilsna rådjur."

Ah, jag älskar att skratta åt mina egna skämt.

Slippery

Dagens promenad från skolan mot tågen var minst sagt spännande och speciell. Delade upplevelsen med en viss Fröken Grette som bokstavligen höll på att kissa på sig av skratt. Otaliga tjut i branta och hala backar, och sen jag då, som gick som en kärring i varje backe för att försäkra mig om att reducera halkrisken.

Fick också höra en helt fantastisk historia som innefattade både tejpade bröstvårtor och urin längsmed innerlåren. Mysigare än det låter.

I slutänden var det ju faktiskt Sara som halkade.

(YES!)

Ett fint minne

Jag kan inte sova, så jag delar med mig av ett minne från i somras.
Jag och Jonna gick till Saltå kvarn och fikade, och promenaden dit var ju bara fantastisk.

Det var denna dag jag åt hästbajs, gott folk. Det var denna dag jag åt en larv, gott folk.

Det var en fin dag. Det var varmt ute och jag hade min mörkblåa favoritklänning på mig och min hy var sommarfärgad och Jonnas ben var brun-utan-sol-bruna. Vi köpte sesamkex och drack närproducerad juice. Vi hörde ån porla där vi satt och fnissade och åt en baguette utan varken smör eller pålägg. Vi tog kort vid en bro. Vi tog kort överallt. Vi snodde blommor från flera tomter på Enegärdet och gjorde en jättefin bukett som vi senare skänkte till Jonnas päron som tack för fikat som de omedvetet bjöd oss på. Håkan fick hämta oss från Saltå kvarn, våra ben var sommartrötta och vi var sommarglada och sommaren bara gosade in sig som balsam i torra hårbottnar i hela Sverige och jag var lycklig som bara den.

Det är bara ett halvår till sommaren. Bara. Sex. Månader.
Må något bra hända snart, annars.. ja. Då äter jag väl skit igen.




Balance between anything and anything

Imorgon är en ny dag, och även fast det känns komplett hopplöst just nu så blir det säkert trevligare framöver.
Menmen. Man kan inte vara glad jämt.

Jag ska läsa lite invandrarsvenska i "Ett öga rött" och sova efter det. Kanske orkar resa mig ur sängen för att kladda med lipsyl på snustorra läppar, men det får ödet avgöra.

God natt.


I love you.

-

och ibland vill jag bara skjuta heroin tills jag dör

-

Jag kommer aldrig att få dig.

det svider under huden och i själen.


Sorkis

Jag sänder lite extra varm kärlek till Sophie Ida Angelica Nilsson.


Zie Waarning

Jag vill utfärda en varning till er jag varit kär i:
Det finns säkerligen minst en lovesong om er. Minst en. Och de kan ju bli jävlans personliga och intima.

Moahahaaa.

min kompanjon och jag


Min kompanjon och jag i tisdags.


För övrigt har jag haft en så kallad "sabbatsdag" idag. Skönt men inte skönt i handen eller svanskotan. Hehe, gitarrlektion imorgon. Hoppas handen inte är alltför svullen och blå då.

Nu ska jag läsa "Ett Öga Rött". Så sjukt annorlunda känsla att läsa utan piska. D.v.s. att läsa självmant och utan tvång från skolan.

Good night

Ånej, så lätt går den inte av!

Ett litet förtydligande: min arm är inte av! Inte ens i närheten! Den råkar bara göra förjävligt ont och vara aningen stukad/vrickad (kan inte skillnaden), men det går över inom sin tid.

Har proppat i mig lite värktabletter, så nu går skrivandet på tangentbordet som en vals.. En fyllevals..

Dagens visdomsord: Skynda inte till tåget under blixthalka.


Aj som FAN.

ÄNTLIGEN!

Äntligen får jag pröjs för mödan!
Så himla mycket jobb och äntligen, idag, får jag feedback genom ett starkt MVG - på samhällsprovet, jättefina muntliga omdömen av min samhällslärare Janne och 1,5 minuters förbättring på min springrunda! Fyfan vad skönt! Dessutom kändes A-delen av matteprovet riktigt bra. Jag kunde lösa allt, får bara hoppas på att jag inte råkade göra slarvfel som jag brukar. (Det händer ofta att jag räknar ut att 6 x 4 = 18 o.s.v.)

Springrundan var en kick. Det var svinkallt ute och jag kände mig väldigt vacker i en neongul XL-reflexväst och rött pannband som värmde öronen (och förövrigt matchade min hudfärg väldigt väl).
Jag tänjde lite gränser här och var på trista raksträckor och främst i backar + i slutspurten = de sista 2 kilometrarna.

Det känns skönt att veta att man inte kämpar förgäves. Detta har triggat mig till att göra ännu bättre ifrån mig, så jag börjar nu med att förbereda mig inför en "oral presentation" på en bok jag inte läst ut, göra ett musikarbete om Joan Baez, och träna på svåra tal i matteboken inför B-delen av matteprovet imorgon.

Fan vad gött. GÖTT!

Lite, bara lite

Oh my god!
Det finns en vindruva kvar fast den är lite rutten.

Oh yes I really AM pink!

jag er icke her säger:

vad har du för söt klänning på dig, förresten!

jag er icke her säger:

JAG HAR ALLTSÅ SETT DIG I ROSA FÖRUT

Emilia - pluggar säger:

va haha den sydde jag på syslöjden i åttan

jag er icke her säger:

coolt


Temporarily lost

Och för övrigt så har jag just ätit en hel skål vindruvor.


Oh I'm soooo pink!

Hahaha, min Kompanjon tog upp något jag aldrig tänkt på:

"..tänkte smsa och säga att du kunde få låna mina mjukisbyxor om du ville, dem är nytvättade (första gången jag skulle få se dig i ett rosa plagg då)"

Sen finns det en grej som jag tänkt på: Jag och min Kompanjon är väldigt, väldigt fåniga. Punkt. Inget mer med det liksom.


En ordinär sms-konversation mellan två extraordinärt goda vänner.

Frida: Ostar importerade från öst drar in sjukdomar från de jättelika klipporna i Kambodja då en liten åsnefis kan rubba allting. Sedan finns det sabeltandade jättetigrar också som bara käpmar efter att få komma ikapp räddningstjänsten "Bartolomeus 15 12".

Emilia: Svenska filharmoniker tycks vara de enda som fortfarande kämpar för att ge Skåne till Danmark. En färsk undersökning visar att åttio procent av pensionärerna i Sverige redan är döda, men att de vill jävlas med skattebetalarna som gärna tar en drink i spelmannens ära. Skål!


Papa was a rolling stone

Jag måste lämna plats åt denna video i min blogg.
Njut av showen! Kolla in dansen och den underbara micställningen!


Let it be


Samhällsprovet var en hora. Nu är det nya tag. 

Keep goin', superwoman.

Det var som fan..

Jag tror att jag kan påstå att:

Jag har inte pluggat lika mycket som jag gjort idag, någon gång förr!

Är det inte fantastiskt? Samtidigt som jag känner att det är bra att jag lagt GALET många timmar på ETT prov, så känns det GALET att jag lagt så många timmar på ETT prov.

Men, vad ska jag säga..
Med en kompanjon som Jonna är allt möjligt..

Vidare till plenissalar och penisar! Jag har inte pluggat klart!
God natt.


Så jävla GRUNGE!

Curt Cobain skriker "RAPE MEEE, RAPE MEE, RAPE MEEEEE!!" ur mina högtalare.
Och det gör min fyraåriga lillasyster också.
Hon liksom skriker och ser arg ut och har förstått hela poängen med grunge.

När jag bildar familj ska vi bli en grungefamilj.


Min lillasyster.


Oh no!

NOOOOOO! Jag börjar tappa koncentrationen!
Jag har bara tio sidor kvar att sammanfatta!
Tio instuderingsfrågor!
25 fördjupningsfrågor!
Fan Emilia, skärp dig nu!
NU! NU! NU! NUUU!

John Frusciante - Murderers

Himlen är ljusbrun ta mig fan!
Fast den är ju blå på sina fläckar också. Och vit.

Lite som en missfärgad Ben & Jerry's-glass.

Koalitionsregering, successionsordningen, offentlighetsprincipen... snark..

Jag måste få höra lite sådant här:
Vad duktig du är Emilia, som pluggar så hårt. Det är bra att du kämpar. Härligt att du gör ditt bästa.
Kom igen!

Så. Nu känns det genast bättre.

Direktdemokrati

Jag är en person som absolut inte skäms för att jag skrattar åt mina egna "skämt" (som oftast inte är menade som skämt, men som jag efter jag uttryckt mig finner väldigt underhållande och utstöter därför ett så kallat skratt).

Något jag nyss fann väldigt.. inte roligt, men underhållande, var min förbannat torftiga och dåliga slutsats på begreppet "Direktdemokrati":

"..Kort sagt: det blir ett jävla hönshus."


Utkorgen

Ibland när det händer saker eller när jag tänker på saker så får jag för mig att anteckna det som ett oskickat sms i min utkorg, så att jag senare kan tänka på det igen, skriva det i bloggen eller dela tankarna med någon annan.
Tittade igenom utkorgen nyss där det låg 13 oskickade sms och i ett av dem stod det:

"Vad är det för kul med en klump sladdar?"

Jag satt och funderade en liten stund på när jag kunde ha skrivit detta och kom sedan på att jag skrev detta på en mattelektion när en i klassen letade efter något i sin ryggsäck, han skulle antagligen visa något ur ryggsäcken för någon annan ur klassen. Jag iakttog det intensiva letandet då han började tömma ryggsäcken på diverse papper och prylar. Plötsligt drar han ur en klump av mp3-sladdar, mobilladdar-sladdar och andra sladdar. Och jag börjar skratta. Kan ni tänka er? Att det kommer upp en klump med sladdar ur en ryggsäck? Och att man börjar skratta? Inte ett asgarv eller en hysterisk fnissattack, utan bara ett vanligt skratt?

Och jag kunde inte för allt i världen förstå mig själv varför man skrattar åt en sådan sak.
(Överväger att sluta fundera på varför och börja plugga, för det behöver jag mer än syre i nuläget.)

God kväll.

blääää

Scenario: Luffarn ligger och vältrar sig på golvet.

Jag: Jonna.. (tystnad) ..Brukar du bli äcklad av Luffarns pung?
Jonna: VA varför då!?! Den är ju jättefin!

This goes to Jonna


Jonna, här har du "Emilias spiror i högklackade skor".
Varsågod.

Så det kan gå om man sover 4 timmar om natten!

Mina ögonlock vill att jag ska sova!

Mannen i mitten


Jag har den förbannade turen att ha mannen i mitten som lärare.
Klicka HÄR.

Bra.. Ganska bra.. Helt okej... Äh du suger.

x Hemtentor i musik
x Svenskauppsats
x Fotografera
x Läsa ut "How to be Good".
x Recensera "How to be Good".
x Plugga inför Samhällsprovet
x Plugga inför Matteprovet
x Göra gitarrläxan
x Musikarbete om Woodstock
x NY: Musikprov (hemprov som jag missat)
x NY: Skriva en recension på en skiva

En avklarad. Två nya.

Hurra för fan

Ja men så oväntat!
Idag har jag mottagit två läxor till.
Eller, en läxa och ett hemprov.
Oerhört motiverande att ha 11 saker att göra framför sig.
Så jag borde börja nu.

I övrigt (dock finns det inte så mycket i kategorin "övrigt" på vardagar i mitt liv mer än läxor tyvärr) så skrattade jag gott åt en livrädd Jonna som av någon anledning försökte plocka ned en klocka i skolan, och blev livrädd när jag i basröst ropade "ÄÄ LÄGGAV MEREDÄR NUASSÅ!".

Jonna, som stod på tå för att nå klockan som satt på väggen, hoppade till som fasen, samtidigt som hon utstötte ett falsett-tjut och SAMTIDIGT (hör och häpna) vände på klacken I LUFTEN! Det var fantastiskt underhållande.

Matte, samhälle, svenska, musik, foto och engelska, här kommer jag.

(OBS! Nedan kan ni klicka på en liten bild, men på egen risk. Bilden föreställer nämligen en somaridyll, fast fotot i sig är estetiskt sett kasst, och antingen bringar tittandet på den bilden härlig längtan till sommaren, eller ångest för att den är slut. Gör som ni vill, mig kvittar det. Klicka.)


7 km

Istället för en skoldag så blev jag så fint inbjuden till en temadag som anordnades av kommunen.
Då jag är intresserad av politik och skolvärlden så var det väldigt passande att dagen handlade om pedagogiska förhållningssätt och jag blev jäkligt triggad till att öppna friskola/frigymnasium. Tro't eller ej. Men så är det.

Min framtid är alltså bestämd.
Först: rockstjärnekarriär
Sedan: politik och friskola

Det kommer att gå fint tror jag.

Jag var väldigt effektiv idag också. När temadagen var slut vid två så skyndade jag mig till skolan för att hämta läxor (rest in peace till mig själv) och halv fyra var jag hemma! Så fantastiskt!
Det som är ännu mer fantastiskt är att jag för tredje gången på några dagar (några dagar=5 dagar) sprang 7 km.
Kändes bra. Förbättrade min tid med.. 16 sekunder.. haha!

Och här, mina allra käraste läsare, kommer en fantastiskt deprimerande lista över saker som jag, Emilia, bör göra.
Håll andan.
Knip igen kisshålet.
Spänn skinkorna.
(O.s.v.)

x Hemtentor i musik (ska helst vara klara till imorgon men det är de inte..)
x Svenskauppsats, måste vara klar imorgon så jag kan börja på det  nedan..
x Fotografera bilder som ska vara till svenskauppsatsen med analog kamera. Bilderna ska vara högst genomtänkta.
x Läsa ut "How to be Good". 200 sidor kvar.
x Recensera "How to be Good". Recensionen ska vara inlämnad nästa vecka. Då förstår man att jag bör läsa ut bokfan SNART!
x Plugga inför Samhällsprovet nästa vecka
x Plugga inför Matteprovet nästa vecka
x Göra gitarrläxan tills på fredag
x Skriva ett arbete om något inom musiken på 60-talet. Ska lämnas in om 2 veckor.

Jag känner mig aningen sugen på att dö.


HEY, HEY, HEY, HEEY!



Låt mig förvarna er: Om 5 år står Jonna och Jag där. Och spelar. Och lever.

..She's got a red pill, blue pill
Red pill, blue pill
Red pill, blue pill
Red pill, blue pill

Red pill, blue pill
Red pill, blue pill
Red pill, blue pill
Milk of amnesia!


Den bästa nutida låten på mycket lång tid.

FAN

Ni vet känslan när man slår i tån (eller knät) samtidigt som en låt exploderar till sin absolut mest aggresiva del.
- Fy fan vad man vill döda någon då.

En bit ur min novell

"..Jag blev hemskickad. I min skruttiga lägenhet lade jag mig i sängen, klockan var åtta minuter i tre. Sömnen vägrade att fånga mig i sin övertygande trygghet och jag räknade mina hjärtslag.

Jag kunde inte tänka.

Lakanet kladdade fast mellan mina kallsvettiga lår och överkroppen låg bart blottad för det iskalla gatlykteljuset som uppmärksammade min kropp genom mossgröna persienner.."

Det är svårt att komma vidare med en novell. Särskilt när man bara kommit över det första momentet, och redan har skrivit en hel sida. (Hela novellen ska tyvärr rymmas på en sida.)



Femton hundra ord

Jahafan. Nu är det helt tomt i huvudet.
Inte alls helt tomt om jag ska vara ärlig. Vilket jag helst är.
Så nu börjar jag på nytt:

Det är ganska torftigt med inspiration i min hjärna för tillfället. Det känns lite "Ursäkta röran, vi bygger om!".
Och som tur är så vet jag precis hur jag triggar mig själv till att göra bra ifrån mig!
Jag planerar! Har just med snirkliga bokstäver skrivit "litet schema" på ett linjerat blad och skrivit vilka läxor jag bör göra varje dag den här veckan. (Den hemska tanken av att det kommer fler läxor under veckans gång, som tyvärr är ACK så överrensstämmande med verkligheten, har jag förträngt.)

Hittade en väldigt inspirerande grej:

"Skriv en novell/berättelse på upp till 1500 ord.
Platsen: En shoppinggalleria.
Tiden: Igår.
Följande saker ska finnas med i din berättelse:
a) en tappad nyckel
b) att falla
c) ett barn
d) en polis
De ska vara viktiga för berättelsen, inte bara ditstoppade för att du måste. Men de behöver inte vara bärande element. Barnet behöver till exempel inte vara huvudperson.
I övrigt inga restriktioner. Låt fantasin flyga!"

Dock kan den nog inte hjälpa mig just nu.


..eller?


ID-foton



Har väl inte så jättemycket att tillägga.

Sjutton hundra

På grund av ett 24-timmars lan, och en idiot till bror, så har jag inte haft tillgång till internet i mitt eget hem sedan i fredags. Trots löften om att brodern skulle fixa internet mot att jag faktiskt skulle hämta hans jacka hemifrån vår far, så bröt (den jäveln) tjänstlöftet och jag har därför levt i total abstinens hela helgen.

Så extremt har det i och för sig inte varit. Men. Man håller sina löften! Särskilt om man är bror och syster! Särskilt om det handlar om att jag faktiskt hämtade hans jacka, och att han bara kunde koppla tre jävla sladdjävlar.

Jävla jävel!

Jonna och jag har just fotat och diskuterat om personer vars personligheter är ganska odiskuterbara. Ja.

Min näsa fryser, min vänstra fot har somnat, och jag ska göra varm choklad.

RSS 2.0