.

Jag slår vad om att de flesta som trillat in på min blogg, eller läser den regelbundet, vet känslan av ett blytungt huvud.
Känslan av att man seriöst knappt kan hålla det uppe. Man känner sig framtung och seg och ögonen svider.
Så känner jag nu, och det är nog inte så konstigt med tanke på att Pannkaksmästaren (c'est moi!) bara har lyckats skrapa ihop 5 timmar sömn två nätter i rad. Går och lägger mig vid 3-4 och somnar vid 5-6, går upp tidigt eller vaknar av mig själv (!) och kan inte somna om.

Dumt att vända om dygnet egentligen, när man borde ta vara på tiden så här när man har ledigt i flera veckor. Skulle Alexander läsa detta skulle han säkert tjata på mig om att jag tar livet för seriöst och att jag borde sluta tänka så mycket. Jag saknar Alexander så jävla mycket. Det finns väldigt lite jag inte skulle göra för att få tillbaka den stjärnan.

Tyvärr finns det inget som kan göra att han kommer tillbaka, men jag vet att vi kommer att träffas en vacker dag när jag också kolar vippen och hamnar på något slappt ställe där man kan ninjakickas och prata indiemusik hela dagarna.

För att avrunda detta inlägg kan jag konstatera att jag lär somna ganska många timmar tidigare än igår och dagar innan dess, är svintrött och jag blir alldeles kittlig i fötterna när jag tänker på min säng och det varma duntäcket! Ahhh..

(Fin kväll med tjejerna förresten. Godisköp på ICA, jobbig panik vid Inspirea, Trivial Pursuite i flera timmar och sedan hem. Gött helt enkelt. Och så ber vi för att Jonna slipper vinterkräksjukan. Armen.)