JAG ÄR EN GOD JÄVLA MÄNNISKA
Herre min skapare!! Har jag GLÖMT ATT BERÄTTA?
Ser skandalrubrikerna på Aftonbladet, Expressen och Hänt Extra.
Hör det avlägsna ljudet från tanter som suckar "Ne-ee, ve-tu vaa" framför sina datorskärmar med förstorat typsnitt.
Känner doften av avgaserna från tv4:s mediebilar fyllda av ivriga journalister, kameramän och fotografer.
Skammen smockar till mig i ansiktet som Tyson skulle gjort om jag sa "what's up, my niggah" till honom.
Här kommer nyheten som jag INTE fick glömma att berätta om för er igår:
Jag. Är. En. God. Människa.
"WHAT THE F..?" tänker ni. Jo, ni kommer inte undan, jag vet att ni tänker så. Jag tänker också så.
Jo men nu är det faktiskt så, jag har själv utropat mig till en God Människa, precis som Stalin och Lenin (??) utropade sig själva till diktatorer.
Här kommer det viktiga. Här kommer anledningen till att ni fått stå ut med att plöja igenom ovanstående text:
Jag, Emilia Carapic, hjälpte en gammal dam med rullator upp för en brant backe.
Jag hör applåderna. Ser podiumet framför mig där jag kommer hålla tal, "tjaaa, jag är ingen talare, men jag vill tacka...".
Hör änglarna sjunga och kasta parfymerade rosenblad på mig.
Och det bästa med det hela: JAG frågade henne om hon ville ha hjälp. Hon bad inte mig.
Men, nämnas bör, att det var ju inte en dans på rosor, det är det aldrig när det gäller saker jag gör.
Haken: När jag frågat om hon behövde hjälp och hon sagt "ja-a gärna!" (med sådan där betoning på "jaa" som bara gamla tanter kan) så sliter jag den självaste rullatorn från den stackars damen och börjar älga upp för backen. Sekunden efter att älgandet tagit fart hör jag ett hjälplöst "vänta.. vänta..".
Vänder tillbaka med den mintgröna rullatorn som antagligen fick min uppenbarelse att se väldigt komisk ut för de förbipasserande. Damen förklarar med andan i halsen att hon inte kan GÅ utan rullatorn.
Och jag som bara slet den ur händerna på henne. Blev helt skräckslagen. Här försöker jag hjälpa en dam men håller istället på att ta livet av det stackars livet.
Efter det gick i alla fall allt bra.
Lyckades varken fälla henne med mina älgben eller knuffa till henne så hon rullade likt en växande snöboll ner för backen (som i tecknad film ni vet).
Där har ni den.
Dagens Årets goda gärning.
Ser skandalrubrikerna på Aftonbladet, Expressen och Hänt Extra.
Hör det avlägsna ljudet från tanter som suckar "Ne-ee, ve-tu vaa" framför sina datorskärmar med förstorat typsnitt.
Känner doften av avgaserna från tv4:s mediebilar fyllda av ivriga journalister, kameramän och fotografer.
Skammen smockar till mig i ansiktet som Tyson skulle gjort om jag sa "what's up, my niggah" till honom.
Här kommer nyheten som jag INTE fick glömma att berätta om för er igår:
Jag. Är. En. God. Människa.
"WHAT THE F..?" tänker ni. Jo, ni kommer inte undan, jag vet att ni tänker så. Jag tänker också så.
Jo men nu är det faktiskt så, jag har själv utropat mig till en God Människa, precis som Stalin och Lenin (??) utropade sig själva till diktatorer.
Här kommer det viktiga. Här kommer anledningen till att ni fått stå ut med att plöja igenom ovanstående text:
Jag, Emilia Carapic, hjälpte en gammal dam med rullator upp för en brant backe.
Jag hör applåderna. Ser podiumet framför mig där jag kommer hålla tal, "tjaaa, jag är ingen talare, men jag vill tacka...".
Hör änglarna sjunga och kasta parfymerade rosenblad på mig.
Och det bästa med det hela: JAG frågade henne om hon ville ha hjälp. Hon bad inte mig.
Men, nämnas bör, att det var ju inte en dans på rosor, det är det aldrig när det gäller saker jag gör.
Haken: När jag frågat om hon behövde hjälp och hon sagt "ja-a gärna!" (med sådan där betoning på "jaa" som bara gamla tanter kan) så sliter jag den självaste rullatorn från den stackars damen och börjar älga upp för backen. Sekunden efter att älgandet tagit fart hör jag ett hjälplöst "vänta.. vänta..".
Vänder tillbaka med den mintgröna rullatorn som antagligen fick min uppenbarelse att se väldigt komisk ut för de förbipasserande. Damen förklarar med andan i halsen att hon inte kan GÅ utan rullatorn.
Och jag som bara slet den ur händerna på henne. Blev helt skräckslagen. Här försöker jag hjälpa en dam men håller istället på att ta livet av det stackars livet.
Efter det gick i alla fall allt bra.
Lyckades varken fälla henne med mina älgben eller knuffa till henne så hon rullade likt en växande snöboll ner för backen (som i tecknad film ni vet).
Där har ni den.
Kommentarer
Postat av: johanna
you go girl, tanträddaren!
Postat av: Johanna (supporter av världens tanträddare)
Ooooooooooo!! Vilken förträfflig insats du har gjort för världen Emilia! Ser fram emot att se dig nominerad till "Årets vardagshjältar" (om det nu finns ett sådant program). Jag ska i sådana fall med glädje rösta på dig! ;)
P.s. Skrattade en hel del när jag läste denna text.
Postat av: Jonna
hahahaha vad ska jag säga...
BANNAD FRÅN ICA! (eh?)
ja, jag vet inte vad jag ska säga helt enkelt.
Trackback