Onsdag i stan
Vin- och sprithistoriska muséet idag var ingen höjdare.
Vi delade i och för sig många underbara skratt bakom bardiskar och under rollspel, men jag har fått nog av allt "drick inte"-snack. Efter muséet shoppade vi lite och senare hälsade jag på hemma hos Emma, Johan och Bella. Så underbar bebis!! :D
Alltid roligt att umgås med dem.
På pendeltåget hem funderade jag över en hel del grejer.
Kom som vanligt inte fram till något, men vägde mellan svaren på denna fråga:
Vad är värst?
1. Att den man är kär i, inte är kär i en tillbaka.
2. Att den man är kär i, är kär i någon annan.
Känner mig rätt tom på ord. Funderar på att spela lite gura och fortsätta tänka i dessa rätt destruktiva tankebanor. Man måste få göra så ibland.
Mina fingrar vill inte skriva och min hjärna vill inte tänka, så god natt på er.
Åh, jag vet precis hur du känner, och jag förstår att du känner dig nere och "tom på ord" som du beskrev. Faktum är, att när man känner som du gör, blir man tom i huvudet och det är svårt att sortera bland sina känslor. Jag vet inte riktigt vad jag tycker är värst, det är hemskt båda två. Det du måste försöka göra, är att acceptera hur det är. Jag tycker själv att det är extremt svårt, (och det har ändå gått över två månader) men det går att acceptera hur någonting är, och du måste försöka göra det. Sedan, får du inte glömma att du har oss och en annan som säkert är villig att stötta dig (jag vet att du vet vem jag menar). Det kommer bli bättre, kanske inte helt perfekt bra, men bättre, det lovar jag dig!
