.

Fy vad obehagligt. Kan knappt skriva för jag skakar så..
För en stund sen så bankade min granne på dörren jättehårt och skrek efter min mamma. I panik öppnade jag dörren och hon sa "Åke..! Åke... "
Jag förstod att något hade hänt. Intalade mig själv att försöka vara lugn. Frågade: "Ska jag ringa efter ambulans?" och  jag fick komma upp till henne, tog med telefonen och där låg han och andades jättefort och rosslande och vred sig i sängen, man kunde inte få kontakt med honom.
Igår hade han halkat och slagit i huvet, och fick nu veta att han också har ett hjärtfel.
Han andades lite lugnare och jag gav över luren till min granne som berättade om situationen, och efter en stund kom en ambulans. Sen en till. Sen en till. Sen en helikopter. Sen en till ambulans. Att se helikoptern landa var sjukt. Det var jävligt vackert, att se snön blåsa runt. (Hör NU att de flyger iväg med honom.) Men samtidigt sjukt, en hysterisk granne, massa ambulansmän som sprang runt och jag, ståendes där ute i tofflor och en jacka över axlarna, jag bara stod där. Vad kunde jag göra? Jag ställde upp dörren för ambulansmännen.

Nu är grannen hos oss och mamma försöker lugna henne, men hon gör det på fel sätt. Jag skulle gjort det bättre.
Hon säger saker som följande: "Det är bra, han är i bra händer, du gjorde allt du kunde.." osv.
Bara för att hon är chockad så är hon ju inte ett barn eller dum?

Detta händer inte. Händer detta?
Jag mår illa.