.

Idag fick jag lite sovmorgon! Sov fram till klockan 8!!
Skol-orienteringen började klockan nio, så jag tog mig dig och studerade kartan lääänge (och lärde mig använda kompassen) innan jag gav mig ut i skogen.

Hittade första kontrollen direkt, och efter det hittade jag trean.. Tvåan då? Fick springa tillbaka och irra, men hittade den så småning om. De andra kontrollerna flöt på, och känner så här i efterhand att jag kunde ha brassat på med MYCKET mer kraft! Har mycket energi kvar som jag skulle kunnat förbruka på raksträckorna och i backarna, men som vanligt tror jag att det är längre kvar än vad det egentligen är, och sparar på energin.. Lite irriterande, men sånt är livet.

Måste också berätta om rivsåren på mina vader.. Svider lite.
När man springer den korta vägen (fågelvägen) mellan alla kontroller, så får man räkna med att springa genom snår, nerhuggna träd, buskage, och annat som inte är så stabilt, och självklart tänkte inte jag på detta när jag satte på mig ett par shorts imorse. Så nu är mina vader alldeles såriga.
Mina vadmuskler sticker liksom ut när jag springer, de pumpas väl upp antar jag, så mina skor dras alltid emot mina ben när jag springer = mer rivsår och smuts.

Har jag berättat om förra årets skolavslutning?
Roger (vår idrottslärare) ställde sig vid mikrofonen och sa något i stil med: "Jag måste bara berömma alla elever för den fantastiska orienteringsdagen! Alla utom två klarade banorna galant!"
1 av de 2 som inte klarade banan var jag. Haha! TYPISKT MIG! Jag irrade bort mig totalt! (Jag har mitt lokalsinne att tacka/skylla)

Ikväll är det valborg och för mig innebär inte valborg: SUPASUPASUPA!
Jag har verkligen längtat 0 % till att se en tråkig brinnande pinnhög och lyssna på överhurtig dansbandsmusik (sorry Jocke!).
Jag, Jonna och Frida ska ändå bege oss mot Järna IP och se dessa förvirrade, småfulla och småkåta 13-åringar som tror att karriär och framtid är något som andra personer sköter åt en.

Jag minns förra året, när jag kom till IP och träffade tjejerna där. Usch, blev så nedstämd av att se hur tragiska alla fulla ungdomar var och hur de tyckte att det var spännande att dricka sprit, så jag gick hem direkt.
Man ska ju inte se ner på folk, men ibland kan jag fan inte låta bli..
Eller, jag ser kanske inte ner på de små liven, jag känner mig nog bara starkare och smartare än dem. Fast det kanske är just det som är "att se ner på någon"?

Måste äta något och fylla på energin innan jag blir jättetrött och dämpad.
Håller redan på att bli det känner jag, så måste skynda mig.

Hare kanin.