.

Nudelvatten kokar på den minsta plattan på min spis och jag sitter vid köksbordet, har laptopen framför mig bredvid honungen och lyssnar på Hard-Fi. Mycket, mycket bra musik.



Har precis för första gången läst Alex Schulmans blogg, har tidigare inte brytt mig och kan inte påstå att jag ändrat mig.
Han förändrar inget i mitt liv, stör mig inte och skriver en blogg som verkar ta upp väldigt mycket av sin tid, jag misstänker dock att det är hans jobb.

Jag undrar hur det skulle vara att ha sin blogg som ett jobb?
Jag tror att det skulle kännas väldigt tvingat i de perioder där jag inte alls är sugen på att blogga, och oftast infaller dessa perioder sig när jag har som mest att göra i mitt liv. Och det är oftast när jag har som mest att göra och tänka på i mitt liv, som jag mår bäst. Det är då man inte har tid att känna efter om allt känns bra. Man känner sig allmän. Inte jätteglad. Inte deprimerad. Medelglad, eller medelledsen. Det kanske inte är så bra, att inte känna efter, men ofta känns det som att om man känner efter för mycket så hittar man alltid något eller några saker som irriterar en eller gör ont, och det är skönt att fly lite.

Nudlarna är snart uppätna och Move on Now har fångat hela mitt intresse för underbar musik.