.

Usch vad jag hatar känslor.
Typiskt. Såå typiskt mig. Det har slagit om.
Det är säkert bara en tillfällighet, men idag känner jag hat och igår var det tvärtom.

Fast. Jag kanske har kommit till insikt.
Till insikt om att det aldrig kommer att bli som jag vill att det ska bli.
För det handlar ju faktiskt inte om mig nu, ansvaret är inte längre på min sida.
Eller är det det?

Det jag inte har velat inse kanske har trillat ner i det rätta facket just nu och håller på att bearbetas av min hjärna och mitt hjärta.

Och om så är fallet så kommer det bli ett helvete av tårar.