.

På svenskan idag fick vi göra något som kan liknas med läsförståelsedelen i nationella proven. Efter det fick vi ett brev av vår svenskalärare Anna-Lena och i det skulle man bla. svara på vad man gjorde om 5 år.
Här citerar jag mig själv, mitt svar på Anna-Lenas brev som faktiskt mest känns riktat till världens bästa kompanjon:

"Om fem år är jag bosatt i en sjabbig lägenhet i London. Lägenheten är belägen i utkanten av staden och ordet "slum" är en bra beskrivning av området. Det finns två inneboende i lägenheten. Den ena är jag. Den andra är Jonna, min kompanjon, kompis och bandmedlem.

Vi sover i vardagsrummet. Två illaluktande madrasser på golvet fyller funktionen av sängar.
Tomma ölflaskor ligger utspridda och välta på det slitna, gamla golvet och på väggen hänger det dyraste vi äger; gitarrerna. Två lackröda elgitarrer, en svart, söndrig akustisk och en svart halvakustisk Gibson.
Gitarrerna är det vi ser när vi vaknar, det vi brukar under dagen, och det vi slutligen hänger upp på väggen innan vi runt 4-snåret däckar av utmattning och alkohol.

Vi har en lokal klubb i närheten. Den är gammal, äcklig och sunkig som allt annat i vårt område. Men det är där vår karriär börjar. Första spelningen utomlands. Sammanlagt 30 personer i publiken och våra hjärtan bultar hyperaktivt genom hela giget. Sedan har vi turen att komma vidare. Till nästa klubb. Och nästa, och nästa och nästa. Vi träffar ett annat band med fyra medlemmar, alla killar, som spelar samma sorts musik som vi - indierock. De bosätter sig "tillfälligt" hos oss och lägenheten blir äckligare. Men samtidigt får fler gitarrer pryda väggen med avrivna tapeter från 70-talet och fler inkomster betalar den överdrivet dyra hyran så dealen är ändå till vår fördel.

Killarna blir våra vänner och visar oss nya ställen att spela på och introducerar oss till nya människor i musikbranschen.
Efter två år av denna röra, musik, alkohol, spelningar, musik, alkohol och musik så orkar inte våra kroppar längre.
 

Vi bestämmer oss för att återvända till landet där allt började, Sverige, och till byhålan där allt började, Järna.

Vi återhämtar oss sakta men säkert. Och sen bär det av igen."